Gårdagens utrikespolitiska debatt i riksdagen var intressant. Urban Ahlin (S) gick till hårt angrepp mot Carl Bildt (M). Han inledde med att tala om Baltikum:
“Herr talman! För lite mer än 20 år sedan reste jag till Baltikum med ett gäng unga socialdemokrater. Vi kom till Tallinn i slutet av januari 1991. Vi besökte en gryende ungdomsrörelse av socialdemokrater som hade kämpat under kommunismens ok. […] Sedan dess har vi haft en fantastisk utveckling. De baltiska länderna är självständiga och demokratiska och är i dag med i Europeiska unionen. Vi har haft en fantastisk nytta av den
förändringen. Tänk vilket stöd vi gav dem! Nästan varenda kyrka, folkrörelse och fotbollsklubb i Sverige har varit över i Baltikum och haft ett folkligt utbyte. Svenska regeringen och parlamentet var enormt engagerat för att stödja denna gryende demokrati på andra sidan Östersjön.”
Hur stort stöd gav sossarna (i regeringsställning) åt de förtryckta baltiska folken? Sten Andersson (dåvarande utrikesminister) sade bland annat:
“Estland är inte ockuperat.”
“Ett krav idag, riktat mot Sovjetunionen, på att de baltiska folken skall få en omedelbar självbestämmanderätt skulle […] verka i den rakt motsatta riktningen.”
“Får deras otålighet fullt politiskt genomslag äventyras inte bara deras eget arbete utan också hela reformprocessen i Sovjetunionen.” (Sten Andersson till TT om den baltiska demokratirörelsen.)”
“Det finns krafter i Baltikum som vill ha en snabb frigörelse från Sovjetunionen, men dessa är i kraftig minoritet.”
(Alla citat står att finna i Ahlmark, Per, Vänstern och tyranniet : det galna kvartsseklet, Stockholm : Timbro, 1995, ISBN 9175662868.).
Med andra ord, sossarna kämpade snarare emot att de baltiska folken skulle få sin frihet. Urban Ahlin nämner inte detta med ett ord, utan pratat stolt om det stöd man gett balterna (när de väl fått sin frihet). Ahlin fortsatte i gårdagens riksdagsdebatt:
“Du, Carl Bildt, svek den viktigaste uppgiften en svensk utrikesminister har: att stå på de förtrycktas sida! […] Nu har demonstranterna i Tunisien och Egypten nått sitt mål. Diktatorerna har flytt, och det är dags att bygga ett nytt land, att bygga en demokrati och se till att det blir en rättsstat.”
Carl Bildt svarade tydligt:
“Urban Ahlin började i Baltikum, och det var bra och nästan lite gripande. Det där var i en tid – låt oss minnas den, för 20 år sedan – när många socialdemokrater hade väldigt svårt att kalla en spade för en spade eller en ockupation för en ockupation. Välkommen! Jag vill inte säga att Urban tillhörde dem, men många andra gjorde det faktiskt. Jag minns hur vi i
denna kammare fördömdes av den dåvarande socialdemokratin för att vi vågade säga att hela Europas frihet är förutsättningen för hela Europas fred. Då framställdes vi som ett hot mot Sveriges neutralitet, till och med en gång ett hot mot Sveriges fred. […] År 1989, den europeiska frihetens stora år, hade Socialistinternationalen kongress i Stockholm. Det var en ståtlig och stolt socialistisk tillställning, där man förkunnade att Mubaraks parti i Egypten nu hade blivit medlem i deras gemenskap och att Ben Alis parti i Tunisien nu hade blivit medlem i den socialistiska internationalen. Jag kan förstå att Urban har ett behov av att skrika lite högre än andra just nu. Man satt ju och mös med Mubaraks män i de socialistiska salongerna i decennium efter decennium när det var undantagslagar i Egypten. År 1989, Urban, hade undantagslagarna varit i kraft i Egypten i ett decennium, och så applåderade ni när han blev en av era kamrater, tillsammans med den där kul killen från Tunisien som ni också tyckte var en lovande socialist och demokrat. Så kan det bli. Först förra måndagen – sent, sent, sent ska syndaren stundtals vakna – suspenderade man Mubaraks och Ben Alis maktpartier från medlemskapet i Socialistinternationalen. De är fortfarande medlemmar – ni är fortfarande kamrater – för det krävs en kongress för att utesluta dem. Ni kommer att sitta där ett tag, om de nu finns kvar, kanske i landsflykt någonstans. Två raka frågor till Urban Ahlin: Hur kunde ni i Stockholm 1989, frihetens år, välkomna dessa två maktpartier och förtryckare i er krets? Varför satt ni så sött med dessa maktens män från dessa diktaturer så länge tillsammans i er stolta international?”
Urban Ahlin svarar:
“Låt mig först ta upp tillbakagången till 1989. Det visar bara hur stressad Carl Bildt är över anklagelsen för att han har varit så tyst och passiv och inte stått på de förtrycktas sida att han går in på Baltikum, kritiserar gamla socialdemokrater och säger att det hände något på någon socialistinternational där vi myste ihop. Jag var inte med, så jag kan inte riktigt berätta i vilka salonger man satt och myste ihop med Mubarak och Ben Ali. Jag har faktiskt ingen aning om det. “
Bildt avslutar:
“Nej, Mubarak var inte vår partner. Nej, Ben Ali var inte vår partner. Mubarak var er kamrat. Ben Ali var er kamrat. Se sanningen i vitögat! Ni satt på förtryckarnas sida i decennier i dessa länder. Urban Ahlin, det var skamligt. Man kan i alla fall lite inse att så var fallet.
Socialdemokraterna har i decennier stolt suttit i samma socialistinternational som diktatorerna från Egypten och Tunisien. Först efter de senaste veckornas protester har dessa diktatorers partier slängts ut från Socialistinternationalen. Det visar om något sossarnas hyckleri när det handlar om att blunda för förtryck i andra länder (så länge förtryckarna är “socialister”).