Här är hela det skandinaviska gänget sista kvällen i Trnava.
Den 4 december 2012 anlände Christoffer Aav till Bratislava med två gröngölingar i släptåg: Karl von Baumgarten och Hanna Svenonius, båda ute på sitt första representationsuppdrag för FMSF. Trion, som rest tidigt och inte ätit mer än en snabb apfelstrudel i Wien, smet in på ett lokalt vattenhål och beställde en inhemsk lunch. Med högt ställda förväntningar bad gänget även om varsin ”Budvar”. Resans första kulinariska insikt: Budweiser smakar precis lika vattnigt i Slovakien som hemma.
Väl framme i Trnava – en mindre stad 30 minuter från Bratislava som stoltserar med Slovakiens tredje största och tionde bästa universitet – påbörjades isbrytaraktiviteter i cigarrbaren på Holiday Inn. Konferensens övergripande tema var ”United in Diversity: A Youth Approach to the Roma Situation in Europe” – och det framkom snabbt att en stor andel av deltagarna hyste mindre sympatiska åsikter om Europas romer. ”They steal.” ”They sell their children.” ”They’re just stupid.” Till slut tappade Karl tålamodet, tömde sitt glas och röt till: ”They are victims of prejudice!” Lyckligtvis var de flesta deltagare långt mer sympatiska när diskussionerna kretsade kring mindre laddade ämnen och gänget hade en trevlig första kväll.
På onsdagen var det centrala momentet ett besök i Trnavas City Hall, där Trnavas borgmästare berättade om hur staden arbetar för romernas integration i det lokala samhället. Borgmästaren, sin bristfälliga engelska till trots, visade sig tala flytande politisk bullshit och svarade på samtliga frågor utan att egentligen säga någonting alls. När han konfronterades av Chris ormade han sig på bästa Palme-manér ur frågan genom att berätta hur samtliga insatser blir problematiska för att de ”omöjligen kan veta hur många romer som befinner sig i närområdet”. Efterföljande talare, en professor i psykologi som föreläste om sina erfarenheter av integrationen, visade sig vara mycket väl informerad om problemen och snudd på desperat i sitt sökande efter en lösning. Mötet vittnade överlag om politikernas ovilja att ta i problemen och de utbildades oförmåga att lösa det.
Dagen avslutades på ett lokalt bryggeri där gänget blev enormt fascinerade av Slovakiens brygdeförmåga och facila prissättning – 0.5 liter 20-procentig öl för 2.40 euro! – och konsumerade därefter. Ett par timmar in i festen fick gänget sin andra kulinariska aha-upplevelse: procentangivelsen på ölen i Slovakien är inte alkohol, utan socker. Chris höll ett inspirerat tal och FMSF gjorde sitt yttersta för att sprida Sången on Stalin.
Efterföljande dag var således hela trion något slokörad. Chris var magsjuk, Hanna dödstrött och Karl redigt bakfull. Förmiddagen tillbringades med att diskutera xenofobi och utanförskap. En makedonsk delegat konstaterade övertygat att EU måste bygga skolor enkom för romer, eftersom romska barn i skolåldern är för korkade för att studera med inhemska barn. Senare på dagen växte trion till en kvartett i och med Alice Hallmans ankomst. Hon hade försenats ett dygn på grund av snöstormarna som härjade kontinenten. Mot slutet av dagen började resans tredje kulinariska insikt växa fram: Det skulle förmodligen inte serveras en enda måltid utan klar brödsoppa till förrätt – eller med några som helst grönsaker utöver någon enstaka persiljekvist.
Fredagen ägnades åt utskottsarbete i EDS’ permanent working groups (PWG). Karl deltog i Policies for Europe, Hanna och Alice arbetade i Human Rights och Chris i Higher Education and Research.
I Human Rights-gruppen diskuterades en motion gällande situationen i Syrien som utformats på föregående EDS-konferens i Bukarest. Motionen genomgick endast ett antal mindre förändringar, mestadels språkrelaterade, och beslöts tas upp på rådsmötet trots de tyska delegaternas upprörda kommentarer om att EDS som ungdomsrörelse omöjligen har rätt eller förmåga att hantera sådana stora frågor. Vidare utformade gruppen underlag inför nästa konferens för en motion gällande förebyggande av mänsklig trafficking. Dessa diskussioner fick snabbt fart på deltagarna engagemang. Den samme makedoniern som anmärkt på romska barns intellekt inledde med att berätta om hur pedofilregister på nätet gjort underverk i hans hemland och föreslog att man bör publicera namn och bild på personer som misstänks delta i traffickingverksamhet. Hanna och Alice höll båda på att sätta kaffet i vrångstrupen. Totalt var duon tvungen att påminna mötesdeltagarna om vikten av fundamentala rättsliga integritetsprinciper 10-15 gånger under loppet av fem timmar. Lyckligtvis var mötesledaren Ivan både diplomatisk och resonabel. Mötet resulterade i ett välarbetat underlag utan makedonska vansinnigheter som kommer diskuteras vidare under nästa sammankomst i vår.
I Policies for Europe diskuterades främst en motion gällande jordbrukssubsidier. Den ursprungliga motionen syftade till att gradvis minska subsidieberoendet men var formulerad i tungt protektionistiska termer. Med hjälp av danske delegaten Mikkel Wrang lyckades Karl under loppet av mötets inledande tre timmar dock övertyga majoriteten av deltagarna om frihandelns överlägsenhet. Två timmar in i denna diskussion var rummets ditintills störste protektionistiska förkämpe, den belgiska delegaten, tvungen att lämna rummet för att hinna med sitt tåg hem, varpå ungraren Daniel Grózner tog över som CAP:s främsta försvarare. Beväpnad med argument så som att Afrikas agrikulturella frihandel minsann inte fungerar (varpå han vänligt fick det påpekat att Afrika saknar allt som överhuvudtaget kan tänkas påminna om agrikulturell frihandel) och att EU skulle bli beroende av importerad mat om CAP togs bort fick han slutligen högröd störta ut ur rummet, flåsandes luta sig mot väggen och indignerat berätta för en kaffehämtande Hanna om den verbala misshandel han fått utstå. De resterande fyra timmarna ledde fram till en kompromiss där motionen slutligen förespråkade en inledande utjämning av jordbruksstödet EU-länder emellan för att sedan ersättas av lån och till sist avskaffas helt. Mötet resulterade också i mycket goda relationer med de baltiska deltagarna.
I Higher Education and Research behandlades en motion som handlade om det s.k. ”Brain drain”-problemet. Något förenklat behandlade motionen det problem som vissa av de östliga länderna möter, med att deras utbildade humankapital lämnar landet och inte återvänder, för att istället söka lyckan någon annanstans. Måhända en nationalekonomisk knivighet men knappast ett problem på individuell nivå. Ett helt enigt utskott kom efter vissa diskussioner fram till att motionen var alldeles för illa skriven och protektionistiskt laddad för att skickas vidare till rådsmötet. Det intressanta i sammanhanget var dock inte att ett enigt utskott valde att avvisa motionen, utan snarare vad som skedde något senare. En eminent byråmedlem, som själv hade varit delaktig i att ta fram denna motion, kom personligen in i rummet och meddelade att utskottet hade fattat fel beslut i att avvisa den. Detta flagranta försök till direktstyrning av utskottet resulterade dock inte i en förändring av utskottets beslut.
Fredagskvällen tillbringades i cigarrbaren på Holiday Inn. Chris, Alice och Hanna hittade ställets skönaste soffa och tillät sig att vara slutkörda efter dagens strapatser. Karl, däremot, minglade som en hoppetoss för att försöka se till att jordbruksmotionen skulle gå igenom på efterföljande dags rådsmöte.
Stämningen var laddad på lördag morgon. En drös veteraner anlände för att endast delta på mötet. De första motionerna röstades igenom tämligen smärtfritt. CAP-motionen hade på grund av tekniska problem inte distribuerats till delegaterna utan fick läsas högt i salen, med förskräckta rop till följd. De ”gamla länderna” gaddade snabbt ihop sig i en samlad offensiv mot motionen, ledd av Österrike, Belgien och Frankrike. Den tyska delegaten tillika marknadsliberalen Matthias Voit vred obekvämt på sig när han i samtliga frågor var tvungen att rösta med sin organisation men mot sitt bättre vetande.
Rådsmötets paradargument kom från den österrikiske delegaten Adrian Korbiel från Aktion Gemeinschaft, en expert på både väderkvarnar och halmgubbar. Under jordbruksdiskussionen förklarade han passionerat och utan större grepp om det engelska språket att den fria marknaden ibland ”suger”, vilket också skulle vara orsak att bevara jordbrukssubventionerna. Vidare framlade han en fantastisk jämförelse mellan biltillverkning och jordbruk. Vi fick nämligen förstå att det inte gjorde något om biltillverkningen gick ned eller stannade av helt, då vi kan klara oss utan bilar – vi kan ju alltid ta bussen. Däremot är det ett reellt hot, att tillverkningen av mat helt kommer att upphöra om den fria marknaden får råda. Detta är naturligtvis ett problem, eftersom – så som vår gode vän elegant uttryckte det – ”kan vi inte äta, så kan vi inte vara”.
Det är intressant att notera att den grundläggande insikt i marknadsekonomisk logik, den skepsis mot statlig och överstatlig maktutövning och starka misstro mot staten som aktör på marknader och i samhället som tycks falla sig väldigt naturlig för de som varit aktiva inom FMSF eller dras till oss, inte alls är lika framstående inom vissa av de europeiska ländernas högerorienterade student- och ungdomsrörelser. Man har tvärtom inte sällan, från håll som Frankrike, Österrike, ibland Tyskland, samt även t.ex. Ungern, en stark tro på att staten och EU är fullt lämpade att adressera och lösa allsköns verkliga eller påhittade problem. Särskilt märks detta i frågor om frihandel och marknadsekonomi. Man verkar ofta se marknadsekonomi som ett alternativ snarare än en utgångspunkt, och menar ofta att marknadsekonomin inte är lämpad att reglera tillgången på diverse produkter och resurser. Särskilt tydligt är detta naturligtvis i frågan om jordbruket, då man helt enkelt inte verkar kapabel att tillämpa marknadsekonomisk teori på denna bransch, och vägrar se att simpla marknadsmekanismer kan lösa de problem som skulle uppstå i frågan om tillgång, produktionstakt, distribution etcetera. Det är en intressant insikt, att förstå att vad som verkar så självklart för oss som blivit itutade Smith och österrikisk ekonomi sedan våra första stapplande steg på Captus-seminarier, alls inte faller sig naturligt för våra europeiska kolleger.
Under rådsmötet och veckans gång har FMSF hållit frihetens, integritetens och decentraliseringens fanor högt – och uppfattats som konstruktiva och diplomatiska (i tillägg till våra stående haveristiska tendenser). Vi har upprättat god kontakt med delegater över hela Europa – inklusive den vansinniga makedoniern som allt till trots visade sig vara mycket trevlig privat. Delegationens gröngölingar hade en väldigt intensiv vecka och ser fram emot att representera FMSF även under kommande konferenser och rådsmöten.
Hanna Svenonius, Karl von Baumgarten, Alice Hallman och Christoffer Aav
