Nedan följer Fria Moderata Studentförbundets nyvalda ordförande Catarina Kärkkäinens transkriberade tal från 2018 års Representantskap på Gimo Herrgård. Håll till godo!
Tal vid valärendena:
Tack så mycket! Att väljas till ordförande för Fria Moderata Studentförbundet – förbundet som sedan år 1942 har varit en av de absolut viktigaste krafterna för ett bättre och friare Sverige – är nog det finaste förtroendet som man kan få. Det känns naturligtvis särskilt hedersamt givet att vi är här på Gimo herrgård – på vilken så mycket av vår historia har utspelat sig, så många idéer har uppstått och så mycket av vårt viktiga arbete har fått sin början.
Det politiska landskapet är inte i dag vad det var på 1940-talet, 1970-talet eller 1990-talet. Vi lever i en ny tid med nya förutsättningar och nya krafter som hotar vår vision om fria människor på fria marknader. Och hotar friheten – det gör såväl Socialdemokraterna som Sverigedemokraterna. De tidigare är på nedgång i hela Europa – men på bekostnad av att krafter som de senare vinner ny mark. Det sker samtidigt som borgerligheten under de senaste åren har framstått som förvirrad och riktningslös.
Detta landskap kan vara en utmaning att orientera sig i. Det ställer ännu högre krav på oss i den typen av idédebatt som utspelar sig under denna helg. Jag ska inte stanna för länge vid att tala om våra politiska motståndare – men arbetet för fria människor på fria marknader och i en fri akademi kräver både att vi formulerar vår egen vision om samhället och att vi bjuder de idéer som utgör motsatsen aktivt motstånd. Vårt arbete och den fienden kan bäst sammanfattas med att socialister i alla partier bör vara nervösa.
Utgångspunkten är som den alltid har varit: Grunden är liberalism och konservatism i kombination och syftet är att göra skillnad i den verkliga världen. Vår ideologi ska vara rätt och riktig i de filosofiska diskussionerna – men också alltid leda till större frihet för alla människor på riktigt.
Det är val på gång. Förhoppningsvis för valrörelsen med sig åskådliggörande av viktiga politiska skiljelinjer och målkonflikter. Troligtvis för den även med sig en hel del tomma löften och fördummande debatt. Vår roll är att värna våra idéer – reaktivt och proaktivt – genom att skydda dem och genom att driva på för dem. Det handlar om att verka för en moderatledd borgerlig regering – men också om att vakta en noga. I år är det som händer efter valet antagligen mer intressant än det som händer precis under valet. I det kan FMSF spela en stor roll för borgerlig samling.
Vi har fortfarande en lång dag av diskussioner kvar – och till det en lång kväll under vilken dessa saker kan läggas ut ytterligare. Så låt mig i stället bara säga ett par avslutande ord om vad jag ser som vägen framåt härifrån.
Fria Moderata Studentförbundet är på en bra plats. Jag vill rikta särskild tacksamhet till Victoria Seeman, Alexandra Ivanov och Hugo Selling. Under deras ledarskap – tillsammans med sina presidier, och tillsammans med de föreningar som utgör vårt förbund – har FMSF återigen fått en stabil grund att stå på och blivit en livskraftig organisation. Det är fantastiskt fint att se. Nu gäller det dock att inte bli nöjd.
Det finns mycket kvar att göra – och jag är övertygad om att vi skulle kunna vara dubbelt så stora, ha dubbelt så många engagerade medlemmar, bedriva dubbelt så bra verksamhet och ha dubbelt så stor påverkan på det politiska Sverige. Nu är det dags att öka.
Det arbetet kommer att kräva mycket av mig. Det kommer att kräva mycket av de fyra viceordföranden som ni väljer i dag. Och det kommer att kräva mycket av våra föreningar och alla personer som engagerar sig i dem. Det kommer att vara tidskrävande och slitsamt – men också väldigt roligt och givande. Jag hoppas att ni känner att ni vill vara del av den resan. Jag kan i alla fall knappt bärga mig.
Stort tack återigen för förtroendet!
Tal vid lördagens middag:
Vilken dag vi har haft! De diskussioner som har förts är ett kvitto på vilken unik kraft Fria Moderata Studentförbundet är. Vår kombination av det akademiska, studentikosa och ideologiska – vår inställning att argumenten är viktigare än åsikterna – och vår liberala och konservativa grund – är unikt. I få sammanhang finns den höjd och bredd som vi tillsammans skapar.
Tidigare i dag talade jag kort om det politiska landskapet som vi verkar i. Nu skulle jag vilja ägna en stund åt att säga ett par ord om den inomborgerliga idédebatten. Det senaste året har diskussionen om liberalismen och konservatismen varit omfattande. Det har talats om skyttegravar som skär tvärs genom borgerligheten och partikamrater som blir till bittra fiender. Det är svårt att relatera till i det här sammanhanget – och det är väldigt lyckligt.
Det påvisar dock även en av Fria Moderata Studentförbundets viktiga uppgifter: att staka ut vägen framåt för liberalismen och konservatismen. Låt mig i det understryka att den liberala samhällsordningen med marknadsekonomi, försvar av människans rättigheter och skydd av de olika samhälleliga sfärerna – och den konservativa historiemedvetenhet, värnandet av den västerländska civilisationen och dygder som personligt ansvar, bildning och hederlighet – utgör fantastiska komplement till varandra.
Liberalismen och konservatismen har en lång historia av gemenskap – inte minst i Sverige. Att man på 1970- och 80-talen förenades mot löntagarfonderna och hotet från socialismen är naturligtvis sant. Men betrakta då de hot som vi står inför i dag. Sverige har fortfarande bland de högsta skattetrycken i världen. Vänstern hotar med stora inskränkningar av näringslivet. De risker som är förknippade med omfattande offentlig välfärd är till slut på väg att komma i kapp oss. Vägvalet står som så många gånger tidigare mellan ytterligare socialisering och faktisk liberalisering.
Socialister i alla partier är det största hotet mot ett bättre och friare Sverige. Det är deras idéer som vi måste bjuda aktivt motstånd – samtidigt som vi formulerar vår egen vision för fria människor på fria marknader. I det arbetet utgör vår historia – med personer som Ulf Adelsohn, Peje Emilsson och Carl Bildt, för att bara nämna några – tämligen god inspiration. Den betydelse som Fria Moderata Studentförbundet har haft i Sverige och i världen går inte att överdriva. Det för också med sig insikten om att vårt arbete aldrig kommer att göras av någon annan. Hur fina vänner vi än har inom borgerligheten är det just vårt ansvar.
Vi har så mycket att vara stolta över. Hur stolta vi kommer att vara om tio år bestämmer vi nu. Min mening är som tidigare nämnt att vi i vårt arbete måste växla upp nu. Vi skulle kunna vara dubbelt så stora, ha dubbelt så många engagerade medlemmar, bedriva dubbelt så bra verksamhet och ha dubbelt så mycket påverkan på det politiska Sverige.
Jag kommer att ge allt för att den visionen ska bli verklighet – och ni har dessutom valt fyra synnerligen kompetenta viceordföranden för att vi ska lyckas med det. Victoria kommer alltid att bidra med stor förmåga att engagera och en outtröttlig positiv energi. Gustaf kommer att sammanväva det internationella med det nationella och alltid vara en för FMSF fantastisk representant. Marcus kommer inte minst att bidra med att stödja er alla här inne och se till att vi gemensamt bygger ännu starkare föreningar på våra universitet och lärosäten. Albin kommer att spela en viktig roll i att med sin tunga ideologiska grund vara med och formulera våra idéer och vår vision.
Det kommer även att kräva att vi arbetar som FMSF gör när det är som bäst – tillsammans, i de elva föreningar på universitet och högskolor från norr till söder som utgör förbundet. Jag ser återigen så mycket fram mot att leda det arbetet och att göra det tillsammans med er. Och inför det vill jag bara göra ett sista medskick.
Det är ett citat som alltid ger mig ny inspiration, motivation och energi. Kanske kan det ge detsamma till någon annan. Vissa av er har hört det innan, men det är väl värt att upprepas. För det här är vad vi kämpar för. Ur Johan Norbergs Till världskapitalismens försvar:
Människor som vet att det inte är ett naturgivet öde att leva i förtryck och okunskap kommer aldrig mer att acceptera detta som det enda tänkbara. Människor som inser att de inte finns till blott som medel för samhället eller kollektivet, utan är mål i sig, kommer inte att vara undergivna. Människor som har fått smak på friheten kommer inte att gå med på att stängas in av murar och stängsel. De kommer att arbeta för att skapa sig en bättre tillvaro, och förbättra vår värld. De kommer att kräva frihet […].
Det är denna insikt som jag vill slå vakt om. För varje person som tvingas fundera på principen bakom en av våra handlingar blir våra idéer en mer självklar kraft att räkna med. För varje gång vi syns sprider vi också vår syn på världen och människan. För varje ny student som vi vinner för vår idé om frihet så blir den friheten lite svårare att ta ifrån oss.
Tack för att ni har lyssnat!
