Akademisk kapitalism

  • Post author:
  • Post category:Bloggen

Att svenska universitet befolkas av professorer i glaskupor är förvisso ingenting nytt men emellanåt frapperande aktuellt. Etikprofessor Carl-Henric Grenholm vid Uppsala Universitet anser att <a href="http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2119

637.svd” target=”_blank”>företagsledare med andra värderingar måste utses. Anledningen är att vi inte kan ha sådana penningtörstande gargantuaner med deras förskräckliga leverne som ledare i vårt samhälle för då får vi finanskriser och annat som vi har bäddat för. Istället sätter etikprofessorn sin tilltro till – ja vad då egentligen? Förfasandet över höga VD-löner leder inte till att ett alternativt system explicit förordas, och tur är väl det för den gode professorn vid det statliga universitetet skulle i så fall behöva ta avstånd från hela kapitalismen. Som institutionsråtta utan omvärldsinsyn kanske det i teorin är möjligt. Praktiken vållar desto större bekymmer.

Lönesättning i en marknadsekonomi vore på makronivå ett möte mellan utbud och efterfrågan och i det enskilda fallet en individuell uppgörelse mellan arbetssökande/arbetstagare och arbetsgivare. Ingenting bör förvisso i lag förhindra människor från att gå samman och yrka på att få samma medelmåttiga lön, i enlighet med fackföreningarnas lönelinje, men att kräva att denna lön även skall gälla de som inte är avtalande part i målet hör hemma i rättsosäkerhetens och majoritetsförtryckets blandekonomi. Att som Grenholm lite lagom flummigt ersätta denna mekanism med idén om rättvisa löner – där rättvisa definieras som ett maximalt avstånd till övriga befolkningens löner och är direkt korrelerat till vissa objektivt mätbara men subjektivt utvalda parametrar – luktar socialism lång väg.

Grenholm skaldar: “I humanistisk tradition har de flesta varit överens om att en rättvis fördelning är en lika fördelning. Alla människor har lika värde, och därför bör de få samma andel av det som är gott. Detta gäller också om välfärden. En vanlig uppfattning i nutida etik är att rättvisa innebär en lika fördelning av välfärden – om inte en olika fördelning kan visas vara till fördel för de sämst ställda. Vad är då en rättvis lön? Det innebär inte att alla människor ska ha lika höga inkomster. Vi har olika kvalifikationer och utför olika arbetsinsatser som är mer eller mindre krävande.”

Det existerar redan ekonomier som försöker kalibrera människors tillgångar på samma välplanerade, pseudoobjektiva, minimaxande sätt som Grenholm förespråkar. Av oförklarliga skäl återfinns dessa ekonomier på andra sidan demokratigränsen. I finanskrisens spår är det många som önskar förskjuta Sverige i just denna riktning. Mer Keynes än Friedman, anar analytikerna. Marknaden beskylls för mycket och somliga tror sig kunna göra bättre själva. Statens och dess byråkraters självförtroende är emellanåt outsinligt.

zp8497586rq