I Campi (KTH:s personalnyheter) kan man läsa om hur servicen förbättrats för (icke-europeiska) utländska studenter, efter att studieavgifter har införts. Man erbjuder nu “ett attraktivt studentpaket med bostad, jobb och fri hälsovård.”
I artikeln kan man se hur universitets språkbruk omkring, och synsätt på, studenter förändrats efter att avgifter har införts (på KTH kommer det t.ex. kosta ungefär 250.000 kronor per år att studera till arkitekt). Man talar t.ex. om att “hålla dem som anmält sig ‘varma’ […] med olika informationsaktiviteter” (Tina Murray, chef för Internationella relationer). Och de betalande studenterna erbjuds ett särskilt servicepaket, som kan komma att innehålla:
– Bostadsgaranti i två år (maxhyra 3000 kronor),
– En internationell studievägledare som arbetar speciellt med avgiftsstudenter
– Primärvård genom KTH:s studenthälsa
– Utökat försäkringsskydd
– Personligt mentorsstöd (international mentor)
– Jobb på campus
En annan positiv effekt är att “program med ett totalt lågt söktryck försvinner nästa år”. Utbud och efterfrågan, helt enkelt.
Regeringen har satt av 60 miljoner kronor till landets universitet, som skall användas för stipendier för icke-europeiska studenter. Detta bidrar till att även resurssvaga icke-europeiska studenter har möjlighet att studera på högskolenivå i Sverige, givet att de har goda meriter. KTH får 5,4 miljoner i stipendiepengar per termin. Campi skriver: “Alla avgiftsstudenter som antas till KTH nomineras automatiskt för stipendium. Prövningen görs utifrån akademiska meriter.”
Antalet icke-europeiska studenter som söker svenska högskoleutbildningar har sjunkit med nästan 80%, rapporterar Studentliv – från 124.905 till 25.894 studenter. (Detta bloggade vi för övrigt om redan i februari 2011). Utbildningsministerns statssekreterare, Peter Honeth, gör ett bra uttalande till Studentliv:
“Det är bra att så många färre sökt, det var precis den effekten vi ville ha. En stor del av de sökande som belastade systemet är borta. Dessutom säger inte antalet ansökningar ett smack. Förut var det många tusen som sökte, men betydligt färre som började.”
Och givetvis har han rätt. Tack vare avgifterna har söktrycket minskat. De som verkligen är motiverade och har bra betyg, kan få stipendier för att läsa här. Avgifterna frigör resurser som kan användas för att stärka utbildningen. Och universiteten börjar behandla studenterna som riktiga kunder, och ökar sin servicegrad.
Det nästa naturliga steget är att införa terminsavgifter även för svenska/EU-studenter, något som FMSF har opinionsbildat för både i medier liksom här på bloggen och i rapporter (t.ex. i rapporten “Befria den högre utbildningen!” från 2007).