”Han är en blivande diktator” så beskrivs Julius Malema, mannen som nu får Johannesburg att koka. Medan världens ögon är fixerade vid händelserna i norra Afrika så står Sydafrika inför ett vägskäl. Malema är ordförande för ANC:s ungdomsförbund och riskerar uteslutning ur partiet i samband med att han just nu förhörs av ANC:s disciplinkommitté. I samband med förhöret så arrangerar Malemas anhängare våldsamma protester.
För några år sedan var Malema en av president Zumas största anhängare, och ANC:s ungdomsförbund var en drivande kraft bakom de händelser som ledde till att president Thabo Mbeki avgick. I dag är relationen mellan de båda herrarna något mer spänd. Många fruktar att oavsett vad disciplinkomittéen än beslutar så kommer situationen bli problematisk. En uteslutning kommer med största sannolikhet leda till våldsamma protester. Ett frikännande kommer troligen stärka Malemas aktier ytterligare i partiet, något som än starkare skulle positionera honom som en efterträdare, eller kanske till och med utmanare, till president Zuma.
En stärkt Malema kommer med största sannolikhet bidra till en negativ utveckling såväl i Sydafrika som i regionen i stort. Han står på god fot med Zimbabwes diktator Robert Mugabe och prisade 2010 dennes insatser i samband med ett besök i Harare. Han hyllar även ledare såsom Muammar Gaddafi och Fidel Castro. Malema har också upprepade gånger förespråkat nationalisering av landets företag. Han är även en stor vän av landreformer á la Zimbabwe, reformer som totalt har slagit sönder Zimbabwes jordbruk.
Sedan början 1990-talet så har Sverige gett cirka 3 miljarder kronor i bistånd till Sydafrika specifikt avsett för att stimulera demokrati och mänskliga rättigheter. Money well spent indeed!
ANC är för övrigt ett systerparti till de svenska socialdemokraterna. Precis som Hosni Mubaraks NDC och Zine El Abdine Ben Alis RCD var fram till början av 2011. Det vore intressant att se hur socialdemokraterna skulle hantera ett ANC som går i en mer radikal riktning. Socialistinternationalens track record när det gäller hanteringen av exempelvis de nordafrikanska partierna har ju historisk sett varit allt annat än lovande.