Trots tidigare rättsfall, sunt förnuft och viss opinionsmässig motvind stämmer Canal + en privatperson för länkning till “skyddat material”.

Istället för att skapa en teknisk lösning med acceptabel säkerhetsnivå har man publicerat “skyddat” material öppet på sin hemsida och tänkt fram skyddet med hjälp av sina jurister. Man kan fråga sig om material som ligger oskyddat på en hemsida redan är “offentligt framfört” på ett sådant sätt, att det utan att överföras någon annanstans, kan “framföras offentligt” ytterligare genom länkning. Begreppet “offentligt” förlorar ju något av sin innebörd på internet, men material som ligger öppet är i någon mening “offentligt”.

Det märks att en del politiker och byråkrater inte riktigt greppat vad hypertext är. Att ha en hemsida och att äga internet är liksom inte samma sak. EU:s webbportal europa.eu bjuder på ett underhållande exempel:

Länkarna ska förses med officiella logotyper eller varumärken som ägs eller licensieras av EU-institutionerna och detta skall ske enligt följande anvisningar. Om logotyper eller varumärken inte kan användas går det bra med textlänkar (exempelvis: ”Ytterligare information finns på webbplatsen Europa”) på de villkor som anges nedan.

[…]

Adressen till den sida där länken förekommer ska skickas till Europas webbmaster så snart länkningen gjorts, så att vi kan kontrollera att riktlinjerna ovan har följts.

När anonymiteten på internet eroderas blir det extra viktigt med transparenta regler, annars kan osäkerhetsmomentet kring reglernas gränser i sig hindra människor från att uttrycka sig.

Att länka är att tipsa om att information finns. Vi kan likna det vid att jag tipsar en vän om att den senaste Bond-filmen går på bio. Detta kan på intet sätt kallas tillgängliggörande, även om jag tipsar om att den går på en väldigt obskyr biograf som min vän annars inte hade hittat till. Tillgängliggörande sker på själva biografen. Samma sak gäller länkat innehåll.

Internet kräver en yttrandefrihet där länkning ingår, annars kan hypertext inte existera. Länkandet är en spontan, informationsspridande aktivitet som ökar vårt kunnande och tar till vara kunskap på ett sätt som inte annars varit möjligt. Själva poängen med hypertexten är att kunskap kan kombineras på ett sätt som ingen förutsåg och utan att fråga om lov.